Fikonspråk

Fikonspråk

Någon som minns Birgitta Dahl? Hon var minister en gång i tiden. Det var hon som lovade Sveriges alla barn att kärnkraften skulle avvecklas till 2010. Senare förklarade hon att ett löfte egentligen inte alls var ett löfte. Det var en målsättning.

Kom ihåg det ungar, nästa gång ni förhandlar om veckopengen. Ett löfte om att hjälpa till med disken behöver inte vara så betungande. Det behöver å andra sidan inte ett löfte om höjd veckopeng heller. Båda parter bör begära garantier.

Alla vet vad en garanti är. Det är ett löfte, ett oftast själpåtaget sådant, kopplat till någon form av ersättning i det fall löftet inte hålls. ”Garanterat resultat eller pengarna tillbaka”. Eller något i den stilen. En piska behövs bakom garantin, annars blir den ganska värdelös. När högeralliansen kritiserar vårdgarantin gör de det faktiskt med all rätt. Det kostar inte landstingen något extra att inte leva upp till kraven.
Det skall kosta att bryta ett kontrakt.

I min hemkommun har de omdefinierat begreppet närhetsprincip för förskolan. Den som vill ha en dagisplats är garanterad (garanterad minsann!) en dagisplats i närheten av bostaden. I Uppsala, där jag bor, betyder detta en dagisplats inom kommungränsen.
Finns det någon kommun i Sverige som erbjuder förskola i grannkommunen? Jag skulle inte tro det.

Våra styrande får ofta frågor av typen ”Vad tänker ni göra åt arbetslösheten/sjukskrivningstalen/miljön?” Svaret blir i allmänhet att de tänker satsa pengar under kommande mandatperiod. Själv har jag inte sett pengar uträtta vare sig det ena eller andra. Pengar kan däremot användas till en massa saker, som i sin tur gör skillnad. Men pengar är på sin höjd ett verktyg. Hammare slår inte i spik.
Det vore uppfriskande att höra en politiker tala om vad de faktiskt tänker göra. Hur det är tänkt att fungera. och tillsist hur mycket det kommer att kosta.

Några av er som läser detta tycker kanske att jag är en språkkverulant. Det är naturligtvis helt riktigt. Jag är en sur jävel, men för det kan jag ändå ha rätt. Språket både speglar och påverkar våra tankar. Ett fikonspråk konstruerat för att låta som om det betyder något, utan att för den skull göra det, fördummar både talaren och lyssnaren.

Och dumbommar finns det nog av som det är.

Jaktkunskaper i helvete heller

På sistone har jag haft det inte odelade nöjet att läsa Svensk Jakt. Tidningen ramlar in på jobbet med jämna mellanrum. Av de senaste numren kan man konstatera två saker. Den ena är att ”den välutbildade svenske jägaren” är en myt. Den andra är att svenska jägare inte duger till viltvård. Möjligen har de två med varandra att göra.

Den svenska älgstammen, vars skötsel i stort sett överlåtits på jägarkåren, befinner sig i ett bedrövligt skick. Enkelt uttryckt beror detta på att jägarna skjuter de största tjurarna. Kvar blir de klenaste hanarna och mängder av älgkor.

På samma sätt förhåller det sig med den svenska vildsvinsstammen. Från att ha varit växande, frisk och levnadskraftig har vildsvinsstammen nu krympt. På många håll till alarmerande låga nivåer. Dessutom är sammansättningen av vildsvinsflockarna sådan att det leder till problem. Det beror på att de största djuren i flockarna, ledarsuggorna, skjuts. Dessutom skjuts för många djur.

Det lustiga är att jägarna gör detta, trots att de är medvetna om problemet. De är helt enkelt oförmögna att ta ansvar för sin egen jakt. I vissa områden har man upprättat älgvårdsplaner för att få bukt med problemet. Men det hjälper inte. När älgjakten väl är igång skjuter jägarna lika illa i alla fall.

Detta är alltså vad jägarkåren åstadkommer om de får chansen. Vilket borde mana till viss skepsis vad gäller deras synpunkter på viltvård och rovdjurspolitik.

Rätt eller korrekt?

Det är inte samma sak att tänka rätt, som att vara politiskt korrekt. Det inser säkert de flesta av oss. Det är lätt att dra alla offentliga personer över en kam när de stämmer upp i kör – för apatiska flyktingbarn, mot rättsvidriga egyptendeportationer eller för feminism. Men det är att göra det enkelt för sig.

För saken är att många, om detta är jag övertygad, faktiskt har förmågan att känna igen det som är rätt och riktigt. Jag tror att de flesta av oss, när vi tänker bortom de realpolitiska teknikaliteterna och kvällstidningsschablonerna, är ganska ense om efter vilka principer världen bör fungera. Även om vi inte alltid ser samma lösningar rent praktiskt.

Nej, den politiska korrektheten är ett uttryck för något annat. Den visar hur viktigt det har blivit att synas. Att synas tycka något, även om ens övertygelse säger något annat. Hur makten kommit att bli viktigare än stolthet och integritet. Hur vad andra tänker om en har blivit viktigare än hur man tänker själv. Men det finns något mer.

När Per Nuder går ut och talar om köttberget ropas det högt på avbön och avgång. Men få har diskuterat huruvida han har rätt. För övrigt är användadet av ordet köttberg inte alls dumt, ilden är målande så det räcker. Fast vårt kött är hö, ävenså fyrtiotalisternas. Kanske hade höstack stuckit mindre i ögonen. Många är de hur som helst, vilket väl var Nuders poäng.

Nu är jag ingen stor anhängare av Per Nuder, tro inte det. Men exemplet är talande i en helt annan utsträckning än Stig Malms (eller var det chaufförens?) famösa stim. För skillnaden är att fittstimmet faktiskt riktar sig direkt mot en ganska svag grupp – nämligen kvinnor. Där kan upprördheten ha sitt berättigande.

”Made in Sweden”

Min cykelhandlare har slutat sälja Crescent. Efter fyrtio år i branschen har han övergivit det klassiska cykelmärket. Anledningen? De håller inte kvalitén. Deras ramgaranti gäller ett år. Det finska märke han säljer istället har en ramgaranti på 21 år.

Själv ha jag köpt en barnvagn, en Emmaljunga. De håller alltid bäst, sade jag till min fru. Made in Sweden, du vet. Tji fick jag. Hjul, ram, klädsel, bromsar – allt fallerar.

Jag står ibland och kontemplerar över grönsaksdisken. Svenska tomater eller holländska? Jag brukar köpa de holländska. De är fullständigt menlösa. Det är de svenska också, men de kostar mer.

Svenskt nötkött vet jag knappt hur det smakar längre. Jag köper det inte. Jag har stekt avlivad mjölkkossa en gång för mycket. Brasiliansk oxfilé, däremot, är både god och billig. Istället för svenskt lamm köper jag nya zeeländskt. Det smakar åtminstone lamm. Möjligen köper jag svensk gris ibland. Kanske har de det lite mindre jävligt än sina danska kusiner.
Men inte smakar de mer för det.

Gudskelov är inte allt illa. Ford-ägda Volvo klarar sig bra. Ericsson gör hyfsade telefoner igen, nu när de slagit sig ihop med japanerna.
Och frukterna från Äppelriket är fortfarande godast i världen.