Tuesday, June 19, 2012

Argt om M


M sitter där. En norrländsk skönhet på besök i Stockholm. Söt som socker och vild som… ett marsvin, kanske. Det är inte direkt Courtney Love vi pratar om här. Men hon sitter där och berättar. Om Norrland. Om arbetslösheten. Om kylan... nä. Hon berättar om sin kille. Som hon behöver lämna. Igen. Hon berättar om killen hon inte kan låta bli, om gubbarna på mäklarfirman, som degraderat henne till assistent och kaffekokerska och hon berättar om en speciell gubbe på firman som vid något tillfälle passat på att ta ett stadigt tag om höfterna på henne och juckat, som en kåt tonårshund. Hon berättar hur hon inte satte knät mellan benen på honom, hur hon inte gav honom en örfil, inte polisanmälde, inte sprang till facket eller mamma eller vännerna. Hon berättar om hur hon inte gjorde någonting. Om hur hon inte kunde gå till chefen, för att chefen var en av gubbarna och hur hon inte kunde säga upp sig, för att det inte är så jävla lätt att få jobb som mäklare i… ska vi säga Skellefteå?

Och full som jag är och okänslig som jag är, blir jag förbannad. På henne. På gubbarna. På hela jävla världen, men mest på henne, för att jag inget kan göra. Jag kan inte bygga hennes självförtroende och självkänsla på två timmar och tre öl. Det går inte. Inte efter ett liv av ”lilla vän”. Inte efter att hon redan i småskolan fått lära sig att när pojkar tafsar på brådmogna bröst eller trevar mellan omogna ben – ja, då är det ok. För det är så pojkar gör. Ta det som en komplimang.

Jag är förbannad för att hon inte kan lämna den värdelösa snubben hon inte ens är ihop med, för att hon har så jävla taskig koll på sin egen kropp och sin egen sexualitet att hon inte ens kan fixa ett bra knull som botemedel mot killen hon varit ihop med sedan gymnasiet.

Men mest av allt blir jag förbannad på mig. För vet du. Jag har gjort för lite.

Och den som inte är en del av lösningen, är en del av problemet.

No comments: