Tuesday, September 06, 2016

Det var bättre förr

Ja, det brukar ju heta så nuförtiden. Förmodligen hette det så tidigare också, men i Sverige heter det såvitt jag kan bedöma mer så nu än..."förr". Men kanske har jag fel.

Hursomhelst är “förr” ett ganska bedrägligt begrepp. Nuet är så oändligt kort att vi egentligen inte uppfattar det alls; när vi väl upplever nuet har det redan passerat. 

“Förr” däremot är praktiskt taget hur långt som helst. Får vi tro fysikerna är det i runda slängar 14 miljarder år sedan Big Bang. Då uppstod tiden och den mängd “förr” som producerats sedan dess är skäligen oöverskådlig (att mängden “sen” är ännu större kan vi ju lämna därhän, särskilt som även “sen” så småningom kommer att bli “förr”, vilket framtiden alltså sägs vinna på).

All denna mängd “förr” gör ju att frågan måste ställas: Vilket “förr” var det som var bättre? Vid vilken tidpunkt inträffade peak tillvaron?

Tja, det beror på vem man frågar, men kanske ännu mer vad saken gäller.

När det kommer till vissa, låt oss inte nämna några namn, föregivet både social- och kulturkonservativa och uppenbart nationalistiska krafter, blir det tydligt hur tjöjbart “förr” är. “Förr” var bättre, men olika "förr" för olika saker. Vikingatiden var jättebra för då var män män och även om skägg var på modet bars de inte av hipsters, åtminstone inte på Södermalm.

Fast riktigt bra var “förr” ändå inte då långskeppen ännu seglade på Mälaren, eftersom det var vid den här tiden som kristendomen gjorde sitt insteg i Sverige. Detta var en dålig sak, får man förmoda, dels för att kristendomen inte var svensk, utan tvärtom en sydländsk uppfinning, dels för att Sverige ännu inte existerade. Och det begriper vilken nationalist som helst, att utan en svensk nation kan man inte ha svensk nationalism, vilket ju, enligt den nationalistiska grundsynen, är snarast naturvidrigt; Nationen, med stort N, utgör enligt denna grundsyn den grundläggande och naturliga enhet på vilken alla samhällen vilar. Egentligen. 

Samtidigt, och nu (eller nyss, det här ögonblicket har ju redan passerat) gäller det att hänga med i svängarna, var “förr” bättre på den tiden då vi alla var kristna – och därmed inte stod under inflytande av de multikulturella impulser vilka idag, när vi är mindre kristna (å andra sidan skäggigare) än på länge, översköljer oss med saker som zumba och heltäckande kläder.

Detta “förr” kan vi finna nästan när som helst under vårt geografiska områdes senaste årtusende eller så, men som allra bäst var det nog på 1800-talet. Då var allmogen allmoge och även om ingen anständig allmogekvinna väl skulle komma på tanken att gå utan huckle, så var det åtminstone ett svenskt huckle. Och allmogekulturen frodades. Att polskan är importerad och hambon på den tiden en nymodighet (den uppkom förmodligen någon gång under senare delen av seklet) får man väl ha överseende med. Då var "förr" bra, samtidigt som nuet, eller åtminstone nysset, inte var bättre än att folk i mängd flydde landet för att söka lyckan i Amerika.


Bilden är lånad ("lånad") från bloogen http://somnardetbegavsig-1800.blogspot.se/  Den är väl värd ett besök.

Under sådana här omständigheter kunde man komma till konklusionen att det kanske inte alls var bättre “förr”, utan att det egentligen var man själv som var bättre som ung. Eller åtminstone att ens vänner var lite roligare då, men se så är det inte alls.

“Förr” var bättre – på femtiotalet. När mor var ung. Eller mormor, lite beroende på hur gammal man själv hunnit bli. Då hade nämligen Sverige, efter att ha navigerat lika smart som hederligt mellan tyska transitvagnar och illa sedda judiska flyktingar, hunnit bli rikt. Och det svenska kulturarvet vårdades fortfarande, inte minst genom Radio Luxembourgs sändningar, där mor (eller mormor, lite beroende på hur gammal man hunnit bli) kunde stifta bekantskap med Anka, Elvis och Tommy Steele. Utan dessa hade den ursvenska raggarkulturen inte kommit till stånd.

Och sådär kan man fortsätta att dansa jenka mellan seklerna, för självklart är det så att somt var bättre vid någon tidpunkt än vad det är nu. Men vid en och samma tidpunkt, sammantaget, är det mer tveksamt. Dessutom, och detta är min egentliga poäng, är vår bild av vilket som helst “förr” garanterat felaktig. Vi ser “förr” genom enstaka källor, färre ju längre bak i tiden vi kommer. De glimtar vi får genom arkeologiska fynd och mytiska krönikor i dammiga arkiv speglar, och detta kan vi vara säkra på, inte bilden dåtidens Svensson hade av sig själv och sina grannar.

“Det var bättre förr” är vad historielösa människor säger när de tänker på myten om vad som en gång var. Fenomenet är inte nytt, en gång i tiden var det närmast officiell politik, en strävan efter att skapa myten om Sverige för en befolkning nog hellre såg sig som upplänningar, smålänningar eller västgötar. Rudebecks Atlantica är ett exempel på det. Historiens sanningshalt var underordnad dess syfte.

Möjligen är det just detta de nationalistiska krafterna fortfarande menar, när de säger att det var bättre förr.

No comments: