Den senaste tidens uppmärksamhet kring fildelningsnätverken ger anledning till eftertanke. Antipiratbyrån är ute efter digitalt blod och reda pengar, deras motståndare Piratbyrån suktar efter informationsfrihet.
Hittills har det skrivits spaltmetrar för och emot; på ena sidan står upphovsmän, film-, skiv-, och dataspelsbolag. På den andra står privatpersoner – och, rimligtvis, internetleverantörerna. Från de senare har det dock varit förvånansvärt tyst, om vi bortser från razziadrabbade Banhof.
Ändå bör hela saken vara av stort intresse för inernetleverantörerna. För vad händer om piratkopieringen på internet stoppas? Tja, för att få åtminstone en del av svaret, behöver vi bara se båkåt i tiden några år.
Att fildelningnätverkens eventuella död skulle betyda en avsevärd uppgång för marknaden för CD-R skivor, behöver väl ingen tveka om. Men med stor sannolikhet skulle det också betyda att en stor del av landets bredbandsabbonemang skulle sägas upp. Eller möjligen bytas mot mindre breda fasta uppkopplingar. För bredbandsleverantörerna skulle detta innebära betydande ekonomiska förluster. Idag motiveras förmodligen en stor del av bredbandskunderna av att de sparar in åtminstone en del av pengarna på att slippa gå till videobutiken. För vem vill, i ärlighetens namn, betala fyra hundra kronor per månad för att kunna surfa?
Om utvecklingen går dithän att bredbandsleverantörernas kundunderlag sviktar, måste man också fråga sig vad det får för konsekvenser för samhällsekonomin i stort. Därmed finns också anledning att fråga sig hur väl genomtänkt justitiedepartementets nya förslag till upphovsrättslag är. Med tanke på de enorma summor som plöjts ner i bredbandsutbyggnaden, skulle kanske ett samtal mellan justitie- och näringsdepartementet vara på sin plats. Åtminstone borde en utredning göras, för att ta reda på vad detta skulle betyda för ekonomin. Är det verkligen så självklart att upphovsrättens ekonomiska intressen är de som är viktigast att skydda?
No comments:
Post a Comment