Lärare behöver också betyg

Den svenska skolan är ett kärt trätoämne. Det är en historia som inbegriper lärare, blivande lärare och eleverna de skall undervisa.

En av de vanligaste utsagorna, som tas för sanning av de flesta verkar det som, är att ”läraryrkets status” måste höjas. Frågar vi lärarna själva görs detta lämpligen genom att höja lönerna.

Samtidigt pågår en diskussion om lärarutbildningarna. Som vi kunde läsa på DN Debatt i våras är lärarna själva nöjda med sin utbildning. Det är åtminstone vad en enkät som gjorts visar. Huruvida svaren är biased genom att bara 60 % av de tillfrågade svarat på enkäten framgår inte, men det är heller inte det viktiga. Det viktiga är väl snarare om lärarna ifråga har rätt att vara nöjda. Och det, i sin tur, avgörs väl snarare av huruvida eleverna når sina mål eller inte. Det vill säga: Lyckas lärarna göra sitt jobb? Och om så är fallet, beror det då på utbildningen?

Vi får välja skola fritt idag och därmed är eleverna inte bara elever, utan också konsumenter. Men deras konsumentskydd är i det närmaste obefintligt. Håller inte undervisningen måttet får man vare sig tid eller pengar tillbaka. Det här är problematiskt. För även om en garanti för skolgången nog vore svår att genomföra, så har vi i skolvalet så väldigt lite att gå på. Vi är hänvisade till rykten. Skillnaden mot den som köper, säg, en bil, är påfallande. Där finns tekniska specifikationer, bränsleförbrukning, standardiserade krocktester och bilprovningsstatistik. I skolans värld finns inget, förutom de fluffiga och till intet förpliktigande formuleringarna i skolornas annonser och glansiga broschyrer – och i bästa fall en utsaga från någon som gått på skolan tidigare. Vi är alltså hänvisade till reklam och rykten.

Men. Det finns en i grund och botten enkel åtgärd som skulle kunna lösa det här. Det skulle ta lite tid, det är sant, men på några år borde vi ha kommit till bukt med de värsta problemen.

Detta är mitt förslag:

Varje lärare i Sverige, behörig eller inte spelar egentligen ingen roll, skulle utrustas med ett nummer. Tänk registreringsnummer (eller legitimationsnummer, om du så vill). Detta nummer kan vara hemligt, alltså kodat, så att ingen lärare behöver skylta med sitt namn i onödan.

Numret kan sedan följa läraren genom karriären, så att det går att se vilken elev som haft vilken lärare, i vilket ämne och när. Därmed kommer det också att bli möjligt att se vems elever som presterar bättre eller sämre än förväntat på vilka (nationella) prov. Och eftersom en lärare har ganska många elever per år, kommer underlaget ganska snart att vara statistiskt användbart. Du kommer helt enkelt att kunna se vilken lärare som får sina elever att nå målet.

För att det här systemet ska fungera, krävs förstås att man inför vissa förändringar av hur proven genomförs. Det vore inte så lyckat om kunskapsinhämtningen i skolan fick som fokus att klara av kommande nationella prov så bra som möjligt. Det problemet är i sig ganska lätt att lösa, genom att de nationella får ungefär samma utformning som högskoleprovet, fast ämnesrelaterat. Om databasen med frågor är stor nog gäller det helt enkelt att nå kursplanens mål. Så fungerar körkortsutbildningen och det finns ingen anledning att tro att inte samma system skulle fungera i andra ämnen än trafikteori.

Lite beroende på vilka mätpunkter man sedan bygger in i systemet, skulle man kunna avgöra vilka rektorer som haft vilka lärare när och på så sätt ranka även dem. Man skulle kunna se vilka elever som får vilka betyg, och på så sätt skulle varningslamporna kunna visa Skolinspektionen var det finns misstanke om betygsinflation.

Ett sådant här system kan inte bli heltäckande. Det finns saker som inte kan (eller kanske inte bör) ingå i systemet. Kanske vill man inte koppla  uppgifter om elevernas psykosociala mående eller vad det kan vara, till denna statistik. Men det är en senare diskussion. Poängen med det hela är att mäta inte bara skolväsendets resultat, inte bara de enskilda skolornas resultat, inte bara elevernas resultat – utan att också mäta lärarnas. För det skiljer i förmåga hos olika lärare.

Vad är då poängen med detta?

Tja, för det första kommer man åt något som har talats om mycket: Läraryrkets status. Bara det yrke som är svårt och där man kan misslyckas, kan ha hög status. Höjda löner generellt kommer inte att lösa det problemet. De dåliga lärarna får bara ännu mindre anledning att ägna sig åt sådant de skulle passa bättre för, om man höjer deras löner (märk väl: Jag är övertygad om att de flesta verkligen anstränger sig för att vara bra lärare, men det räcker inte med god vilja, man ska ha förmågan också).

För det andra: Kopplar man systemet även mot lärarutbildningarna, kommer man snart ha en verklig konkurrenssituation mellan lärosätena. Man kommer att kunna se, svart på vitt, vilka som utbildar bäst lärare. Det kommer att höja både statusen och nivån på utbildningarna. Dessutom kommer de att veta vem som kan lära sig av vem.

För det tredje: Systemet kommer att leda till höjda löner, men bara för de duktiga. Skolorna kommer att slåss om att anställa de bästa lärarna.

För det fjärde: De som inte har vad som krävs för att vara lärare kommer att få veta det.

För det femte: Det är en fråga om konsumentskydd. Vi som skall välja skola åt våra barn, kommer att kunna se vilka skolor som lyckas, vilka lärare som har vilka ämnen. På så sätt kommer vi att veta vad vi väljer. Idag har vi enbart rykten att gå på.

För det sjätte: Systemet ger en möjlighet att utröna vilka metoder som faktiskt fungerar i skolan.

För det sjunde: Systemet kan visa vilka skolor som behöver hjälp.

Listan kan göras lång, men poängen borde framgå. Avslutningsvis vill jag bara understryka att ett system som detta ställer ett avgörande krav: Nämligen att man vet vilka resultat som kan förväntas av en viss elevgrupp. Eftersom föräldrars socioekonomiska status och en del andra faktorer spelar roll, gäller det alltså att ta hänsyn till detta när resultaten utvärderas. Givet att de flesta skolors upptagningsområde är relativt väldefinierat, rent geografiskt, bör inte detta vara några större problem.

De tekniska detaljerna kräver alltså en del arbete att utveckla. Jag kan inte göra detta, men jag är säker på att det finns folk med kompetensen på våra myndigheter. SCB, Skolverket m.fl. får väl slå sina påsar ihop och börja jobba.

tja. Det var min långrandiga 50 öre. Ha en fin dag.